Larsmo-Öjasjön är en konstgjord sjö, som byggts genom att man vallat in ett antal havsvikar. Sjöns areal är 85 km². Vattenståndet hålls på nivån  +10 - +20 cm (N₆₀). Avtappningen sker via två dammluckor.  Det finns tre fiskleder, som underlättar fiskvandringen in och ut i sjön.

Fyra åar, Kronoby-, Esse-, Purmo- och Kovijoki å, mynnar ut i sjön.  Det finns många sjöar i anslutning till Esse- och Kronoby å. 

Flera forsar i Esse å har restaurerats till förmån för fiske och fiskbestånd. 

Miljötillstånd för restaurering av Kronoby å erhölls från miljötillståndsverket i juli 2009. Planen är att restaureringsarbetet utförs under sommaren 2010 pdf (2,6 MB)

Fortfarande hindrar dock flere kraftverk i Esse å och gamla kvarnkonstruktioner i kronoby å en fri fiskvandring upp i åarna.  

 

————————————————————————————————————————————————————————————-

Larsmo-Öjasjön, som invallades 1961 (Larsmosjön) och 1969 (Öja sjön) samlar upp vattnet från Kronoby-, Esse-, Purmo- samt Kovijoki åar.  Öjasjön är 12 km² och Larsmosjön 73 km².   Medeldjupet är 2,6 m och volymen ca 200 milj. m³. I Norra delen av Larsmosjön, i Kalvholmsfjärden, finns en djupare sänka (> 10 m).  

Nyregleringen av sjön år 1997 höjde vattenståndet med ca 20 cm och frigjorde den helt från sitt beroende av havsvattenståndet. 

Larsmosjön avtappas via dammluckorna vid Hästgrundet och Gertruds.  Öjasjön avtappas både genom Larsmosjöns dammluckor och, vid flödestider även via båtslussar i Plama och Krekilä.  Det rinner även ut vatten från sjön via fisklederna i Gertruds, Storströmmen och Reips. 

Kronoby å får sin början i en antal små bäckar i Perho kommun.  Inom Norra svenska fiskeområdet är ån ca 83 km lång med en fallhöjd på 67 meter.  

Tillrinningsområdet , som är 788 km² består till största delen av skog (80 % ). Åkrarnas andel av området varierar mellan 7 - 26 % beroende på de olika delavrinningsområdena.  Ån har varit föremål för omfattande årensningar och projekt för byggande av översvämningsskydd under årtiondens lopp. Medelvattenföringen vid åmynningen är 6,3 m³ /sek (max: 32 m³ /sek och min 0,7 m³ /sek)

Ån rinner igenom många sjöar; - andelen sjöar i vattendraget är 2,8 %,  I Terjärv finns sjögrupppen Tvärasjön, Långvekasjön, Sandviksjön, Djupsjön, Peckassjön (113 ha) och Svartsjön.   Sjögruppen, som sammanlagt är 246 ha, regleras via dammen vid Grundfors. Det finns en fiskled förbi dammen.

Nedanför Grundfors rinner ån genom två sjöar, Kortjärv och Rekijärvi. Till Kronoby ås vattendrag hör också ett antal sjöar som står i förbindelse med ån via bäckar, - bl.a. Heimsjön (135 ha) Kaitsjön och Sågslamp träsk.  

Två gamla kvarndammar, Åminne och Biskops Kvarn, i Kronoby centrum förhindrar idag fiskvandringen uppströms. I helhetsplaneringen för Kronoby å (Björkgård et al 2000) finns dock planer på fisktrappor förbi dessa kvardammar.

Esse å rinner upp i Soini och Lehtimäki kommuner. Vattnet rinner i Kunikaanjoki och Levijoki, som mynnar ut till Alajärvi.  Från Alajärvi rinner vattnet till Lappajärvi.  Via Välijoki rinner vattnet vidare till Evijärvi och vidare ner längs Esse å, tills den mynnar i Larsmo-Öjasjön. 

Esse ås tillrinningsområde är  2 054 km² och har en sjöprocent på ca 10 %,  vilket är en exceptionell hög siffra i Österbotten.    Det finns ca 29 sjöar i den del av Esse ås tillrinningsområde, som hör till Norra svenska fiskeområdet. Av dem kan speciellt nämnas de största, - Huvudsjön (112 ha)  Angjärv, Vitsjön, Hjuljärv och Långvattnet i Lappfors samt Nådjärv, och Hepovattnet i Esse.

Esse å har reglerats via Kaarenhaaras regleringsdamm i Evijärvi sedan år 1961.  På den ca 60 km långa sträckan mellan regleringsdammen och Larsmosjön finns sju kraftverk. Fiskvandringen uppström är förhindrad redan vid Herrfors kraftverk i Kållby. Vattenföringen nedanför Kaarenhaara regleringsdamm varierar mellan 3 m³/s och 69 m³/s  (medelvattenföringen 15 m³/s)

Purmo å är ett vattendrag med en liten sjöprocent (3,5 %) och ett tillrinningsområde på 864 km² .  Ån rinner genom stora områden med odlad åkermark. Den norra åfåran, Norijoki, får sin början i små sjöar i Evijärvi och den södra fåran, Purmo södra å, får sin början i vattendrag i gränsområdet mellan Kortesjärvi och Lappajärvi.  De båda åarna rinner samman i Forsby.  Fiskvandringen uppströms förhindras av en damm i Forsby.

De största sjöarna inom Purmo ås tillrinningsområde är Nars sjön (197 ha) och Sexsjön.  Andra viktiga sjöar i  området är  Mosavatten och Stipik.  Vattenföringen i Purmo å varierar mellan 0,8 m³/s - 60 m³/s (medelvattenföringen 7 m³/s)   

Kovijoki ås tillrinningsområde är 292 km² med en sjöprocent på 0,5 %. Ån rinner upp i området mellan Jeppo och Purmo och är 40 km lång.  Kovijokis vattenföring varierar mellan  0,1 m³/s - 20 m³/s (medelvattenföringen 2 m³/s) Tillrinningsområdet består till 14 % av odlad åkermark och till 26 % av torvmarker.

 

VATTENKVALITET:

En stor andel av Larsmo-Öjasjöns avrinningsområde består av sura alunjordar. Enligt Palko et al (1988) bestod 23,6 % av all odlingsmark (13 740 ha) i tillrinningsområdet upp till höjden 60 m ö h av alunjordar.  I samband med den senaste surchocken vintern 2006 – 2007, uppmättes pH-värden under 5 i stora delar av sjön under långa perioder. Under denna tid förekom massiv fiskdöd i sjön. 

Belastningen består i huvudsak av diffusbelastning från jord- och skogsbruk, pälsnäring, torvtäkt och glesbebyggelse i det vidsträckta avrinningsområdet (4 000 km²) via de fyra stora åarna samt genom olika tillflöden, diken och bäckar. 

Larsmosjöns vatten karaktäriseras av tidvisa låga pH-värden, höga färgvärden, låga alkalinitetsvärden samt höga halter av fast substans och närsalter. På vintern uppmäts ofta låga syrevärden i djupsänkorna. På basen av både klorofyll a-halten och fosforhalten klassas sjön fr.o.m. år 1999 som eutrof.

Även Öjasjöns vatten karaktäriseras av låga alkalinitetsvärden och, - speciellt under vintern, - av låga syrehalter i bottenvattnet. Bysundets vatten är brunare och har högre närsalt- och järnhalter än vattnet i Bredviken.  Vattnet i Bredviken är ofta mera surt än Bysundet.  På basen av klorofyll-a halterna klassificeras Öjasjön som eutrof. Bysundet är dubbelt mera eutrof än Bredviken.    

Vattenkvaliteten i de fyra åarna till Larsmosjön är mörkt och surt med höga järn- och närsaltsalter. Vattenkvaliteten är bäst i Esse å och sämst i Kovijoki å.  Esse ås betydelse för Larsmo-Öjasjön är större än de andra åarnas, eftersom åns vattenföring utgör cirka hälften av åarnas sammanlagda vattenföring.  De många stora sjöara i Esse å utjämnar och förbättrar kvaliteten i vattnet på dess väg ner till sjön. Buffertkapacitet i de nedre loppen av åarna kan sjunka kraftigt i samband med flödestider under våren.   

Ämnesflödet i åarna ut i Larsmosjön består av i medeltal (1991-2005)

11 518  ton fast substans

1 348    ton kväve    

60  ton fosfor 

Huvuddelen av åarnas belastning härrör sig från den diffusa belastningen från jord- och skogbruk, gles bebyggelse, pälsdjursnäringar och torvtäkter.  Puktbelastningen härstammar från kommunala reningsverk (6 i Esse å, 2 i Kronoby å samt 3 i Purmo å) och från potatisfabriker ( 2 st) och en fiskodlingsanstalt i Esse å.

I samband med och efter olika torrläggnings- och dräneringsprojekt i tillrinningsområdenas alunrika marker uppstår ofta långvariga surhetsproblem och utsköljningar av tungmetaller och andra skadliga ämnen s.s. svavel, mangan, aluninium, kadmium, zink, nikkel, kobolt och järn i vattendragen. 

I Kronoby å, vid Bexarforsen, finns en automatiks kalkningsstation, med vilken man försöker motverka surheten, som periodvis uppträder i ån.

Sjöarna i Purmo ås tillrinningsområde lider ofta av försurning och i sjöarna i Kronoby å förekommer ofta syrebrist under vintern. Många av dessa sjöar lider även av mycket hög grad av eutrofiering.